Veckan som har varit...
ja-nu har jag jobbat igen i en vecka... vad fort tiden går.
I början kände jag mig lite som ett får, alltså jag menar på jobbet, visste inte riktig vad jag skulle göra, vågade inte riktig hjälpa kunden... men det gick nu till slutet ganska bra.
Nu är det ju så att vi inte har nån avdelningsledare just nu, men det är många som har sökt till jobbet (inte jag!), och det är 2 till avdelningarna i huset som ska få en ny avdelningsledare, och våran chef (som är verkligen världens bästa chef!) sa i onsdags att han skulle säger på fredag vem som skulle bli... men-det blev inte, nu får jag vänta tills på tisdag, och då jobba jag sent... usch-jag blev på dålig humor när jag märkte i fredags att det inte skulle bli sagt då...
men-men- inte så mycket att göra åt.
I fredags har vi haft en produkt-udbildning och jag har lärt mig en hel del...
Det som jag har märkt nu är: mitt svenska har blivit jätte hemskt... jag förstår dom andra nästan inte, eller först när jag har frågat 3 gånga... och så känna jag att min accent har blivit mycket sämre... fast jag prata svenska hemma med mina barn och jag prata ju med andra också svenska, men inte 8 timmer i streck... så det får jag jobba på nu.
Barnen går ju på dagis och med Anna går det jätte bra, hon bli lite ledsen när jag går, men hon kommer springande när jag hämta henne...
Ebba däremot gick ju hur bra som helst dom första 2 veckorna, men sedan i måndags vill hon att jag ska stanna där och inte åka därifrån... hon skrika och bli riktig arg och riktig ledsen. Men jag ska ju inte stanna utan jag ska ju bara säger "hejdå" och så ska jag dra--- och det gör sååååååå ont att lämna sitt skrikande barn... varje dag har hon gjort så här nu... men när jag sen kommer och hämta henne, då säger hon alltid:"Ebba inte följa med", då vill hon stanna på dagis... Men det bli säkert snart bättre... men när jag har lämnat barnen och kliva i bilen och vet att Ebba är ledsen då sitter jag i bilen och är nästan gråtfärdig...hemskt är det...
Idag har Ivo och Falk börjad göra taket i vårt badrum, jag sätter in bilder i morgon, när det är (nästan) klart, jag tror inte på listor osv... men kanske lampor...
Så - det händer saker här faktiskt...
Nästa veckan jobba jag 2 dagar sent och 3 dagar tidigt och på fredag flyger jag till tyskland, min lillebrorsan spelar ett theater-pjäs med sin klass och den vill jag titta på. Men jag stannar bara från fredag till söndag i tyskland, vi ska ju jobba på måndag igen...
I början kände jag mig lite som ett får, alltså jag menar på jobbet, visste inte riktig vad jag skulle göra, vågade inte riktig hjälpa kunden... men det gick nu till slutet ganska bra.
Nu är det ju så att vi inte har nån avdelningsledare just nu, men det är många som har sökt till jobbet (inte jag!), och det är 2 till avdelningarna i huset som ska få en ny avdelningsledare, och våran chef (som är verkligen världens bästa chef!) sa i onsdags att han skulle säger på fredag vem som skulle bli... men-det blev inte, nu får jag vänta tills på tisdag, och då jobba jag sent... usch-jag blev på dålig humor när jag märkte i fredags att det inte skulle bli sagt då...
men-men- inte så mycket att göra åt.
I fredags har vi haft en produkt-udbildning och jag har lärt mig en hel del...
Det som jag har märkt nu är: mitt svenska har blivit jätte hemskt... jag förstår dom andra nästan inte, eller först när jag har frågat 3 gånga... och så känna jag att min accent har blivit mycket sämre... fast jag prata svenska hemma med mina barn och jag prata ju med andra också svenska, men inte 8 timmer i streck... så det får jag jobba på nu.
Barnen går ju på dagis och med Anna går det jätte bra, hon bli lite ledsen när jag går, men hon kommer springande när jag hämta henne...
Ebba däremot gick ju hur bra som helst dom första 2 veckorna, men sedan i måndags vill hon att jag ska stanna där och inte åka därifrån... hon skrika och bli riktig arg och riktig ledsen. Men jag ska ju inte stanna utan jag ska ju bara säger "hejdå" och så ska jag dra--- och det gör sååååååå ont att lämna sitt skrikande barn... varje dag har hon gjort så här nu... men när jag sen kommer och hämta henne, då säger hon alltid:"Ebba inte följa med", då vill hon stanna på dagis... Men det bli säkert snart bättre... men när jag har lämnat barnen och kliva i bilen och vet att Ebba är ledsen då sitter jag i bilen och är nästan gråtfärdig...hemskt är det...
Idag har Ivo och Falk börjad göra taket i vårt badrum, jag sätter in bilder i morgon, när det är (nästan) klart, jag tror inte på listor osv... men kanske lampor...
Så - det händer saker här faktiskt...
Nästa veckan jobba jag 2 dagar sent och 3 dagar tidigt och på fredag flyger jag till tyskland, min lillebrorsan spelar ett theater-pjäs med sin klass och den vill jag titta på. Men jag stannar bara från fredag till söndag i tyskland, vi ska ju jobba på måndag igen...
Kommentarer
Postat av: Ango
Jag förstår att du tycker svenskan är tuffare nu när du inte haft den runtomkring dig hela tiden, men du över snabbt upp den igen, jag lovar. Du har ju skrivit massor under ledigheten och pratar ju med barnen *ler*.
Visst känns det jobbigt att lämna barnen när de är ledsna, men jag lovar dig att de tystnar nästan direkt när du stängt dörren. Hinner du kan du stanna utanför dörren och lyssna nästa gång så märker du att de int eär ledsna länge. Det är bara mammahjärtat som är ledset länge *s*.
Vilken superfin spris tjejerna har fått. En sån skulle mina tjejer också leka jättemycket med.
Kram
/Ango
Trackback