Eriksdaljojanna

idag känner jag mig inte allts bra...
en på min mail-listan skrev:
man älskar alltid sina barn, men ibland tycker man inte om dom....
en sånt dag är det idag... jag den var inte för att barnen är inte tyst än... (kl. 23.20)
Ebba har tömt hela blöj-förrådet och alla korgar som jag har stående vid sjötbordet, Anna kan ju inte kliva ur sängen... jag vill inte veta vad dom då hade hittat på...
Ivo är hemma men han vill bli klart med bilen och det förstår jag också, men jag då??
Jag åkte idag, efter lunchen och efter jag hade lagt barnen och klippt ut en tätning till bilens motor (kl. 15.45) till julmarknaden i Taxinge Slottet, där köpte jag så klart lite saker också... jag ska nämligen göra en liten "trädgård" med moss och så kommer det varje dag nya saker att upptäckas där... så jag köpte en älva, några tomtar, en myror, en bi, två miniatyr fogelholkar osv... jag hade en sånt till påsken och den blev mycket uppskattat av Ebba... jag kommer lägga in ett bild i bloggen när det bli aktuelt... jag har funderat på att lägga lite tillbehör i barnens adventskalender... jag får ser, det har jag inte bestämmt än...
Så köpte jag knäckebröd och ost där också... plus en nyckelring med en bit av ett älghorn för Ivo till jul kanske... men det är inte säkert vad han få...
Nu på helgen skulle egentligen en gammal kompis kommer hem till oss och vi hade tänkt att baka jul-små-kaka, men hennes hund har blivit opererat för han hade några tumörer... så han mår inte bra... men vi ska göra det om 2-3 veckor... så hade jag tänkt åka till Marie, men det bli inte heller eftersom Anna är sjuk och Marie mår inte heller bra... och jag vet inte om jag skulle bli så bra sällskap just nu...
Ebba vet ju precis vad hon får och vad hon inte få... och hur hon måste göra för att jag bli galen...
efteråt eller redan mitt i bråket mår jag så dålig, men vad ska jag göra, hon lyssna inte ett dugg...
Sen har ju min kompis fått sitt barn i söndags och jag är så glad för hennes skull, men hela saken är lite komplicerat nu, för att jag ringde ju ca 1 gång per veckan nu för att höra hur hon mår osv... för att hon hade gått över i tiden... och hon "skällde" lite på mig att just jag borde förstår att man inte ska ringa och höra efter hela tiden... men nej- jag förstår inte riktig... för att jag har skrivit mail innan jag åkte till sjukhuset, för att jag tycker allt det här är så roligt och det ville jag delar med mina kompisar och med min familj... men jag måste bara acceptera att inte alla är som jag... jag skulle inte heller gifter mig i smyg... (inte att det skulle vara aktuellt nu, eller sånt) men om... då ville jag ju delar det där med alla mina kompisar och göra ett jätte stort fest...
Och dessutom känns det jätte svårt att hålla upp en riktig bra vänskap mellan tyskland och sverige... för mig har hon varit den bästa kompisen som jag skulle kunna tänka mig... men hon har så mycket, hon gör mycket, hon har många vänner... och jag är såååå långt borta, jag kan ju inte hjälpa henne, jag kan inte kommer förbi och laga mat för henne, sitter där och lyssna på henne, dricka te med henne osv... det går inte bara så här... så jag måste kanske acceptera att den här vänskapen förändras... även om jag inte vill det...
Så- som ni merkar är jag lite deppig...
Det kan ju bara bli bättre...